onsdag 29 december 2010

Inte bara ett polisiärt problem | Brännpunkt | SvD

Inte bara ett polisiärt problem | Brännpunkt | SvD: "Inte bara ett polisiärt problem

Publicerad: 13 december 2010, 03.00
2010-12-13 03:00:18

TERRORISM Att se på terrorism enbart som ett polisiärt problem räcker inte. Vi behöver en långsiktig strategi som också förankras organisatoriskt. Idag råder splittring på flera olika departement och myndigheter, skriver terrorexperten Lars Nicander.

* Skriv ut
* Kommentarer (40 st)
s självmordsbomb i Stockholm ger inte bara anledning till att titta på själva händelsen i sig och ministrars twittrande, utan leder även till funderingar på hur samhällets strategi på detta område bör förändras i en mer sammanhållen inriktning. Den hittillsvarande snäva judiciella synen om att terrorismen i stort är ett polisiärt brottsbekämpande problem är ju tyvärr i realiteten ännu förhärskande.

Sverige anammade i februari 2008 i en handlingsplan EU:s breda och integrerade strategi för motverkan av terrorism. De fyra bärande pelarna i denna strategi var Förebygga, Avvärja , Skydda och Förbered a .

• Den förebyggande delen handlar om att motverka att individer (främst yngre män) dras in i våldsam extremism innan den övergår till våldsbejakande terrorism. Det vill säga undersöka och motverka orsaker i fasen innan de blir föremål för brottsbekämpande myndigheters agerande. Detta har hittills varit en fråga för Integrations- och Jämställdhetsdepartmentet och som nu efter valet statsrådet Birgitta Ohlsson i sin egenskap av demokratiminister är ansvarig för.

• Den avvärjande delen handlar om traditionellt polisiära metoder för att förhindra och beivra terrordåd. Här är det helt klart att det är Justitiedepartmentet som är ansvarigt inom Regeringskansliet med Säkerhetspolisen som operativ myndighet. Här är ju också Säpo på internationell framkant trots ett begränsat brottsbeivrande mandat. Detta till skillnad från exempelvis sina danska kollegor som har ett vidare mandat om att 'stärka samhällets motståndskraft'.

• Den förberedande delen handlar om övningar och krisberedskapsplanering och där ansvaret i Regeringskansliet delas mellan Statsrådsberedningens kriskansli och Försvarsdepartementet med Myndigheten för Samhällets skydd och beredskap (MSB) som ansvarig myndighet.

• Den skyddande delen handlar om reaktiva åtgärder för att till exempel öka skyddet av den moderna infrastrukturen. Här är Försvarsdepartementet och MSB de ansvariga företrädarna.

• Till detta ska även läggas de förhandlingsaktiviteter i internationella sammanhang som UD är ansvariga för.

Som synes är ansvaret för genomförandet av den svenska handlingsplanen uppdelat på fyra olika utgiftsområden i regeringens budget, samtidigt som det inte finns någon särskild samordning av detta. Ett första ganska klart behov är att Sverige måste ha en nationell terrorismkoordinator inom Regeringskansliet - kanske efter holländsk förebild. Behovet av detta är särskilt angeläget då vi till skillnad från flertalet andra liknande länder saknar ett sammanhållande inrikesdepartement, där alla ovan nämnda delar kunde samlas inom ett och samma utgiftsområde.

Just de förebyggande åtgärderna är särskilt viktiga att uppmärksamma för att förhindra att individer dras in i sammanhang som i slutändan leder till den händelse vi såg i lördags. Det handlar då inte minst om förebyggande åtgärder på lokal och kommunal nivå för att tidigt kunna erbjuda dessa alternativa vägval och vid behov i samverkan med berörda religiösa organisationer.

Flera rapporter – bland annat senast från Sveriges kommuner och Landsting (SKL) – har noterat att det inte finns någon nationell strategi för förebyggande av våldsbejakande extremism som berör den kommunala nivån där resurserna finns och behövs. Åtgärderna är mer av 'ad hoc'- karaktär och blandas ihop med övriga 'trygghetsfrämjande' åtgärder. En förklaring här är ju att den svenska kommunala självstyrelsen skiljer oss från till exempel Holland och Danmark, och att det inte finns någon utpekad svensk myndighet för detta område under integrationsdepartementet. Behovet av samverkan mellan Regeringskansliet och SKL blir därför så mycket större.

Det samverkansråd mot terrorism som Säpo leder är också präglat av att organ med ett förebyggande perspektiv enligt EU och den svenska handlingsplanen inte är representerat, utan bara myndigheter med 'operativa uppgifter'. Detta leder till ett reaktivt förhållningssätt utifrån att åsikter och beteenden som inte är brottsliga är oproblematiska, vilket i sin tur leder till att motåtgärder från samhället uppmärksammas och sätts in för sent. Behovet av mer samlad forskning och ny kunskap kring förebyggande åtgärder med koppling till svenska förhållanden är därför uppenbart.

Lördagens händelse skapar säkert hos många en känsla att Sverige kanske inte längre är en skyddad vik i en terrorismdrabbad värld. Detta får dock inte stanna vid ett fokus på operativa detaljer och förhållanden. Vi behöver långsiktigt en svensk strategi mot terrorism som även förankras organisatoriskt i stället för den splittring som finns idag.

LARS NICANDER

chef för Centrum för Asymmetriska Hot- och Terrorism Studier (CATS)Försvarshögskolan

– skickat med Google Verktygsfält"

Inga kommentarer: