Barnfattigdomen i klarspråk och den omöjliga ekvationen « Avpixlat: Barnfattigdomen i klarspråk och den omöjliga ekvationen
Inte heller påpekar man att segregationen är en produkt av stora mått självvald segregering inom ghetton där svensk lag inte längre råder, bekostade av svenska skattemedel.
INSÄNDARE DN väljer under rubriken “Många fattiga barn i storstäderna” att med klasskrigande formuleringar lyfta fram ett problem som den numera omdisponerade guldklimpen Juholt lär ha haft som sin hjärtefråga, barnfattigdomen. Det talas här naturligtvis inte om någon sorts absolut fattigdom, i Sverige används ofta av journalister och vänsterpolitiker istället det relativa begreppet. Framför allt eftersom det är bättre anpassat till dramatiska rubriker respektive ett evigt strävande efter drastisk omfördelningspolitik.
Vad som gör denna artikel värd att notera är att man väljer ut just Rosengård, Rinkeby/Kista och Angered som exempel på denna tilltagande form av “fattigdom”, utan att med ett ord konstatera det för alla tänkande människor fullständigt uppenbara, nämligen att detta är invandrardominerade områden man talar om. Inte heller påpekar man att segregationen är en produkt av stora mått självvald segregering inom ghetton där svensk lag inte längre råder, bekostade av svenska skattemedel.
Vare sig den relativa fattigdomen eller medias tystnad om orsaken därtill är kanske särskilt förvånande för de flesta läsare, debatten är på intet sätt ny. Det som tål att påpekas med en dåres envishet är däremot att detta är ytterligare en påminnelse om den omöjliga kombination som Sverige drömt om att kunna behålla trots alla bevis om motsatsen. Allmäntillgänglig välfärd och generös asylinvandring. För allteftersom den outbildade, arbetslösa och kravställande gruppen växer, vare sig genom politikerdrivet avskaffande av normer eller införsel av normlösa individer, kan inte ett system som vilar på en hög sysselsättningsgrad, viljan att göra rätt för sig och samhällelig tillit överleva.
Det är detta som inom en överskådlig framtid kommer att blockera möjligheten för Socialdemokraterna att återta sin position som dominerande parti i svensk politik. Ett parti som i första rummet villkorslöst måste företräda invandrargrupper och andra slentrianmässigt bidragstagande grupper, samt vägrar att inskärpa det samhälleliga kontrakt av skyldigheter som alla rättigheter vilar på, kommer inte att kunna vinna en majoritet hos en arbetande befolkning. Man får anta att det är detta som möjliggör ett samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, då dessa tycks mer än villiga att föra Sverige till den punkt där majoriteten inte längre är sysselsätta eller aktivt eftersträvar detta.
När regeringen med Maria Larsson som representant valde att höja bidragen för äldre barn och ungdomar samt barndelen av bostadsbidraget kan man däremot förstå att sjuklövern kommer att fortsätta sin kamp om kravställarrösterna även denna mandatperiod. När media dessutom väljer att låtsas som det regnar i såväl denna fråga som när de uppmärksammar den stora andel som står arbetslösa utan a-kassa kan man däremot undra vad som ska krävas för att polletten ska trilla ner. Kanske vore det dags att ordna lite förmögenhetsomfördelning från de skolor journalisternas barn går i till skolorna i Rosengård, Rinkeby och Angered. Självklart ska man inte upphöra med omfördelningen innan resultaten är identiska, oavsett om den totala förändringen går nedåt, det är ju de relativa måtten vi vill åt. Eller hur?
Skjalfti
– skickat med Google Verktygsfält
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar